sofiasr

...då sprang jag milen. Eller det vettetusan om det faktiskt blev en hel mil,
men jag var ute en timme och jag brukar hålla det tempot när jag springer
lite kortare, men det kan hända att jag tappade lite fart där mot slutet.
Hursomhelst så har jag äntligen hållit mig springande i en timme!
Jag och Harry sprang ner till Aborrtjärn och han fick bada, jag slogs med myggen,
och sen sprang vi hem igen helt sonika. Det var givetvis jobbigt, men ändå
fullt doable. Känns bra. Stabilt.

I övrigt har vi varit på Coop idag och träffade systrarna Wennström.
JAg råkade då säga en mycket icke-moderlig grej om mitt barn när Lola
ville visa honom för Hanna och Emil och Björn var borta på byggavdelningen.
"Jaah, han ser väl ändå ut som bebisar gör mest." De gav mig underliga blickar
och sa "Mäh!". Givetvis är han en fantasiskt söt unge, men tjusningen med honom ligger
faktiskt i att han 'berättar' saker för en om sina fötter och att han garvar åt pruttljud
och gillar färgen gult och skriker åt en om man pratar i telefon istället för att
titta på honom när han suger på sina fingrar. Han har börjat bli en riktig personlighet
och det är det absolut bästa. Nu blev jag nästan lite rörd.

Vi fick ett litet surprisevisit av Soffi med familj här på kvällen. De skulle bara
ta raggen förbi vårat hus för att se vilken färg det blir (gult) men så råkade vi vara ute just då
så de kom in och visade upp lilla Elis (som faktiskt var nästa lika stor som Emil
trots att han är sex veckor yngre än vårt barn). Vi kom överrens om att våldgästa skolan
på onsdagsfikat nu när terminen börjar. Det blir så bra så.

Nu ska jag sitta och soffan och slappa och äta en skinkmacka. Thank you and goodnight.