sofiasr

Idag fyller lilla Emil 4 månader! Gratulerar till honom. Han firade
dagen med att bajsa ensådär 4-5 gånger och däremellan
tog han en promenad till Konsum med sin gamla mamma, sprattlade
med naken stjärt på lekmattan, sög på sina strumpor, tog en tupplur
med pappan och en annan med mamman, och sist men inte minst
så smakade han på lite potatismos! Det mottogs med relativt positiva
reaktioner till en början, tallriken var fin och bordstabletten var ännu finare.
Men sen när han hade smakat sig less (efter högst 1 tsk) så var det äckligt
och han fick rysningar i hela kroppen. Ni ska få bilder. Lookilooki.
             

Mamman har varit en riktig husmor och både lagat mat (oftast är det B som
står för matlagningen) och sytt (det gör B däremot aldrig) under veckan.
Jag var och bläddrade i Pennyssons arkiv (min pyssliga vän, googla Pennysson för
att hitta hennes pysselblogg, jag vet inte hur man länkar, måste lära mig det, dock)
och såg då en bild på en jättefin åkpåse som hon sytt till Skruttens vagn och då slog det mig
att vi faktiskt behöver en höst/vår åkpåse till Emlans vagn. Vinterpåsen är lite varm
änsålänge och endast filt känns lite kallt. Sagt och gjort.
Jag använde mig av ett gammalt påslakan, en gammal tröja och en fleecefilt och
klippte hejvilt utan mönster och sydde ännu vildare, men det vart helt ok. Bildbevis finns.
           

Harry har åkt till stugan med Björns föräldrar och han stortrivs nog, får bada
obegränsat (bara han inte får kramp, det börjar ju bli rätt kallt...) och grisöra varje
kväll (kanske tur då att han badar mycket, han har ju lagt på sig lite under sommaren...).
Men det är lite tomt i huset utan honom, speciellt efter att Emil har somnat och
Björn har sprungit till jobbet (ja han springer till jobbet!). Jag blev lite nostaligisk
nu innan jag började skriva och kollade igenom alla gamla bilder från Umeåtiden
när Harry var valp. Bilder på min söta man (kittad för att springa iväg med sin lilla
ryggsäck och pannlampa) och hund (när han var valp) får avsluta dagens inlägg.
         


Det var det, gott folk. Kanske ändå måste blogga lite oftare, såhär långa inlägg
orkar väl ingen läsa?

Godnatt.

Sånt är vädret idag. Var nyss ut på en runda med pojkarna, Emil somnade i vagnen
JUST när jag bestämde mig för att gå hem därför att han var så less på att åka vagn.
DÅ somnar barnet, men då var jag ju nästan hemma så det skulle kännas konstigt
att vända och fortsätta promenaden. Harry blev mest blöt av oss alla tre tror jag,
jag kom tvåa.

Nu ska ni få se här vad jag har gjort senaste dagarna!
Dejten med Lola blev bra, den innehöll presenter till Emil och mumsmums till mamman.
Elefanten med de orangea öronen (som för övrigt är i bitvänligt material) blev en hit. Tack Lola!


Så här såg han ut i ögat när det var som värst. Nu har salvan börjat verka och han återgår
sakta till sitt vanliga jag igen. Både humör- och utseendemässigt. Skönt.

Notera att han har sin BBmössa på sig, men den är ju ganska för liten. (Ja, jag brukar roa mig
med att spöka ut mitt barn på kvällarna, prova mössor framförallt)

Och igår var vi hos mor och far och åt lite tårta eftersom att min kära pappa fyllde hela 54 år i onsdags,
men var på annan ort just då.
         
I ett hett samtal med farbror Örjan (min farbror alltså).

Jassåjaha. Var också ut och sprang igår med Harry och så var batterierna
i min iPod slut så jag fruktade att tvingas lyssna på min egen andhämtning, men
det var faktiskt inte illa som jag föreställt mig. Jag lät inte som en astmatiker. Givetvis
var det en del flåsande, men jah, det var inte så farligt helt enkelt. I 38 min sprang vi.

Nu sprattlar det i vagnen! Over and out.

PS. Givetvis var det inte 0,7 HG som jag hade gått ner förra invägningen utan KG.
Vad är 0,7 hg? 7 gram? Det vore trist. Hejdåhej.

Så ser mitt barn ut! I fredags var vi ut på en promenad med bärsele (han vagnsvägrade)
och då var en liten mygga framme och bet han just under ögat. Det har sedan dess blivit rödare
och rödare och svullet - en präktig blåklocka skulle jag säga. Så idag var vi på BVC och fick
en salva utskrivet som skall råda bot på infektionen. Just nu protesterar han mot att sova i
sin egen säng. Han har passat på att utnyttja sin åkomma för att få sova mellan
mamma och pappa (vilket han iofs alltid gör större delen av natten, bara det att han somnar
och sover fram till första matpasset i sin egen säng), men nu måste vi försöka få rutinerna
tillbaka.

I övrigt var jag och sprang i tisdags och idag. Det kändes helt ok. Det börjar bara bli så jäkla kallt,
snart måste jag springa med mössa och vantar och hela kitet. Motivationen är ju knabast
på topp, men det går ändå bra när jag väl tar mig ut. Hade gått ner 0,7 hg i måndags
så det går ju åt rätt håll. Det får väl vara min motivation.

Mer då? Lola har sagt att hon ska komma och hälsa på oss innan hon åker tillbaka till Umeå,
vilket borde bli trevligt. Har bara sett henne på Coop de senaste veckorna.

Jo och huset börjar arta sig. Snart är fönstrena klara också och då finns det fortfarande en
del grejer kvar innan man kan säga att det är helt klart, men det närmar sig. O ja.

Nu gråter mitt barn så hjärteskärande där uppe så jag ska gå upp och asssissstera
(hur många s egentligen? Bra där, svenskaläraren.) pappan.

Guten nacht. Förresten. Blanka vann, Friedrich 3:a (haha, de där tyskarna alltså)
och Green är ju bara patetisk, hennes tränare likaså. Hårda ord. Men så är det.
Adieu. Och till dig Mr X säger jag bara....äh ingenting. Godnatt på dig mä.

PS. Bilder på Tyson m.m. kommer inom kort.

...av lite av det ena med det tredje.
Jag och Emil och Harry tog en promenad ner till Kullen
och tillbaks. Det är en jäkla bit att gå faktiskt, det känns så kort
när man kör bil, men icket. Det ska nog inte springas så mycket mer
denna vecka, jag har varit ut två gånger i typ 30 min, men jag känner
mig sliten och har underliga krampkänningar i ena låret. Det där med Aborrtjärn
var kanske ingen hit ändå. Haha. Så vi tog ut Harry på en långpromme istället.
Han tyckte att det var helt ok. På hemvägen hittade han en 3 meter lång pinne
(nej jag överdriver inte, den var garanterat 3 meter!) som han bar på hela vägen upp för
Kullebackarna. Höll sig 10 m bakom oss och smög som fram med pinnen i munnen.
Den var nog lite svår att balansera.
En dam sprang om oss och garvade lite åt våran hund.

Sedan var vi på återträff med föräldragruppen. Det var ett gäng bebisar
som tjorvade på och kikade på varandra. Emil verkade uppskatta sällskapet.
Ett tag iaf, sen vart det lite trist tyckte han. Han är en aktiv kille som behöver
en hel del stimuli. De flesta andra var nöjda med att sitta och pula på med
nån trasa eller leksak (verkade det som iaf, men jag kanske inte märkte ifall
de också blev otåliga, hade fullt upp med att koncentrera mig på min egen unge.
Hur gör flerbarnsföräldrar?!), men Emil nöjer sig inte med det i så långa stunder.
Han vill röra på sig och stå och jassa och tjorva. Men det gick bra och det
var roligt att se alla andras bebisar också. Och han satt faktiskt stilla medan
de andra bebisarna var vakna, då hade han nåt att titta på, men så somnade de
en efter en och då blev han lite less.

På lördag åker lillasyster tillbaka till Nueva de Stockholmo och till sin nya bostad.
Lite trist är det, men vi ska åka på en weekend dit i september då Björn ska
springa Lidingöloppet. Så då får vi träffa henne igen. Både hotell och flyg är bokat.
Klart och betalt. Ska nog ta en vända till Liikavaara zumorgen och ta farväl ändå.
(Dramatiskt, eller hur?)

Jaja. Fasen, om den här bloggen ska bli mer spännande än så här,
så måste jag nog hitta på fler spännande grejer att göra på dagarna. Det går bara
att krama ur så mycket bloggstoff ur en dag fylld av matning av barn,
hundpromenader, handling på Coop, disk och andra likvärdigt spännande
grejer. Insiktsfullt.

Godnatt mamma (och Karin, ifall du läser...och Lola tror jag läser också...och Anna)

...då sprang jag milen. Eller det vettetusan om det faktiskt blev en hel mil,
men jag var ute en timme och jag brukar hålla det tempot när jag springer
lite kortare, men det kan hända att jag tappade lite fart där mot slutet.
Hursomhelst så har jag äntligen hållit mig springande i en timme!
Jag och Harry sprang ner till Aborrtjärn och han fick bada, jag slogs med myggen,
och sen sprang vi hem igen helt sonika. Det var givetvis jobbigt, men ändå
fullt doable. Känns bra. Stabilt.

I övrigt har vi varit på Coop idag och träffade systrarna Wennström.
JAg råkade då säga en mycket icke-moderlig grej om mitt barn när Lola
ville visa honom för Hanna och Emil och Björn var borta på byggavdelningen.
"Jaah, han ser väl ändå ut som bebisar gör mest." De gav mig underliga blickar
och sa "Mäh!". Givetvis är han en fantasiskt söt unge, men tjusningen med honom ligger
faktiskt i att han 'berättar' saker för en om sina fötter och att han garvar åt pruttljud
och gillar färgen gult och skriker åt en om man pratar i telefon istället för att
titta på honom när han suger på sina fingrar. Han har börjat bli en riktig personlighet
och det är det absolut bästa. Nu blev jag nästan lite rörd.

Vi fick ett litet surprisevisit av Soffi med familj här på kvällen. De skulle bara
ta raggen förbi vårat hus för att se vilken färg det blir (gult) men så råkade vi vara ute just då
så de kom in och visade upp lilla Elis (som faktiskt var nästa lika stor som Emil
trots att han är sex veckor yngre än vårt barn). Vi kom överrens om att våldgästa skolan
på onsdagsfikat nu när terminen börjar. Det blir så bra så.

Nu ska jag sitta och soffan och slappa och äta en skinkmacka. Thank you and goodnight.

...ett minne blott (get it?). All panel är på plats och det är mindre
än en vägg kvar att måla. Mor och syster var här i onsdags, mamma
barnvaktade så att jag kunde vara ute och måla och Anna målade
hon också. Sedan kom BJörns syster och målade.
Snart så... det är bara 10 fönster som ska skrapas och målas och
fönsterfoder som ska på plats och en massa andra småfix. Men ändå.

VAr även ut och sprang i onsdags, och det gick bra trots värmen.
Jag och Harry sprang i backar och kastade lite pinne och åt lite blåbär.
Jag hade faktiskt lite spring i benen och kände mig lite...dampig (i brist på bättre ordval)
när jag inte hade varit ute och sprungit sedan lördag. Det är nog första gången!
Ska ta en runda idag också var planen.  Invägningen i måndags var
ju något missvisande efter nattens åkomma, men det har gått stadigt neråt iaf.
Till jul borde jag vara tillbaka på pre Emil vikt.

Jaja. Det om detta. Nu blev jag hungrig av allt viktprat. Idag blir det fiskpaket
med kryddsmör och haricotverts samt potatis. Igår åt vi en riktigt fiiin middag hos
mor och far, oxfilé, och gissa vad? I morrn ska vi ut på restaurante och äta
ja just det, oxfilé igen. Det är S och B´s datenight. Kul kul.

En bild på Harry får avsluta dagens inlägg.
Over and out.

...det där med magsjuka är inte kul, ska jag tala om.
Vad hände? Jo, jag hade ont i magen hela dagen igår och vips
så blev jag alldeles matt och febrig och, ja, sjuk helt enkelt.
Det är på bättringvägen nu, och jag hade ju tappat ovanligt mycket i vikt
vid invägningen i morse, så det är ju alltid nåt! Men ändå. Buhu.

Solen skiner och barnet sover så sött i sin vagn så jag tror att jag
ska sätta mig mitt i byggarbetsplatsen, dvs våran 'trädgård', och sola
lite. Måste fylla på med vätska dock, känner mig rätt tom på den varan.

Det vart ju, inte helt oväntat, ingen springtur igår. Det hade kunnat gå som
för damen som min bror sprang om på Shanghai maraton
(brun fläck i byxan, behöver jag säga mer?)
Jag får ta nya tag när jag är återhämtad, är ändå rätt nöjd med
förra veckans träningsprestationer. Kanske jag kommer i mina gamla
byxor före vintern. Kanske. Det här med barnafödsel, alltså!



Så här rund och go, och då var det ändå en hel månad kvar innan han kom ut!

Ok. Det om detta. Adieu.

Okej så det där med balansgång var tydligen inte så lätt. Nu är det alltså den
1:a augusti och jag har inte skrivit ett endaste inlägg sedan det första...i februari!
Men nu ska jag skärpa mig, jag råkade nämligen lova min vän K att aktivera
min blogg igen (eller igen och igen, den var väl knappast aktiv förut...)

Jag kommer i fortsättningen att försöka lägga upp nån bild här och där, men förvänta er/dig
(jag tvivlar än så länge på om det kommer vara fler än K som kommer att läsa
bloggen ifråga) inga storverk. Jag vet inte ens om jag kommer att klara av att infoga bilder,
men jag är ju normalbegåvad så jag borde väl kunna lära mig. Kan Blondinbella och Linda Rosing
så...

Här kommer en uppdatering av mitt liv sedan februari i bilder.

I april klämde jag ur mig denna lilla gosse

Jag, före jag klippte av mig håret

Jag, efter jag klippte av mig håret (nähä?) och barnet, som ser ut som en mycket ung Axl Rose)

Huset - innan projekt 'tilläggsisolera, sätta ny panel och måla fanskapet' började

Huset - under pågående projekt (efter-bilder kommer efter huset är färdigt. Såklart.)


Thats it folks!

(Nöjd nu, K?)

Och nu ska jag försöka att inte låta det dröja ytterligare 5 månader. Tjing. /SR