Brotaket
är målat! Min söta lilla man gjorde ett jäkla ryck förra veckan
och skrapade fanskapet så då blev jag inspirerad och målade
detsamma. Idag har vi (men mest B) plockat ner byggställningarna
också så gården ser lite trevligare ut. När vi har rensat undan
alla brädstumpar och städat lite så ska jag köpa ljung och ställa
på bron. Det blir nog fint. Jotack.
I övrigt ska jag nu ta tag i mitt städprojekt. Tanken är att jag
ska bearbeta ett rum i taget, idag är det vårat sovrums tur.
Men först ska jag laga fiskpinnar och pulvermos. En riktig lyxlunch.
Viktminskningen går för övrigt framåt, även om Sthlmhelgen
gav ett litet bakslag-det blev en del fika och burgare. Men det
går ändå stadigt neråt, ett par hekto i veckan. Jorå.
Nu-chopchop!
Har ni sett nåt så gulligt?
och skrapade fanskapet så då blev jag inspirerad och målade
detsamma. Idag har vi (men mest B) plockat ner byggställningarna
också så gården ser lite trevligare ut. När vi har rensat undan
alla brädstumpar och städat lite så ska jag köpa ljung och ställa
på bron. Det blir nog fint. Jotack.
I övrigt ska jag nu ta tag i mitt städprojekt. Tanken är att jag
ska bearbeta ett rum i taget, idag är det vårat sovrums tur.
Men först ska jag laga fiskpinnar och pulvermos. En riktig lyxlunch.
Viktminskningen går för övrigt framåt, även om Sthlmhelgen
gav ett litet bakslag-det blev en del fika och burgare. Men det
går ändå stadigt neråt, ett par hekto i veckan. Jorå.
Nu-chopchop!
Har ni sett nåt så gulligt?
Gulp
Hej
Ja nu har Stockholmshelgen varit och farit.
Det var himla trevligt, vi hade nästan inte en enda tid
att passa, vi bara strosade, åt när vi blev hungriga, gick
till hotellet och vilade när vi blev trötta och köpte en
och annan tröja. Vi hann träffa Anna och så var vi en sväng
ut till Kjell och hans Anna, Björns vänner, som bor i Nacka.
Den enda tiden som skulle passas var ju Björns målgång
och när systrarna Svensson-Rova slår sina aphjärnor ihop
så blir det inte alltid en framgångsrik historia (det är nog jag som är den
svaga länken...). Hursomhelst så missade vi målgången
och vi hade inte gjort upp en mötesplats och B hade inte
mobilen med sig och det var typ 8000 mer människor där
än vad jag hade väntat. Men tillslut återfann vi en relativt sliten
Björn. Han var inte arg eller besviken på sin kvinna över att
jag missade hans första Lidingölopp, utan verkade nästan ha
det på känn. Hm. Och så glömde jag kameran på hotellet.
Typiskt. Han fick dock en ros (som jag köpte för hans pengae,
ty jag hade inga cash, är jag världens sämsta flickvän or what?)
Förra helgen var en "Efter Emil premiär". Natte var i stan
så vi mötte upp med Susanna, som man inte träffar så ofta
sedan hon flyttade till Polen (!) och Catrin och en Anna för ett
glas vin på O'Learys. Men det vart 2 glas. Pappan och barnet
klarade sig bra hemma och mamman hade en trevlig afton hon också.
Det var kul. Jag var inte ens bekymrad över barnet. Skönt.
Snart kommer Lilla K till stan och det ser jag fram emot
jättejättemycket. Jag önskar att hon bodde i vårat Fritzl-rum.
Jag ska prova att uppdatera bloggen varje gång jag surfar
och då med kortare inlägg. Vad tros?
Nu-badning av barn! Godnatt.
Ja nu har Stockholmshelgen varit och farit.
Det var himla trevligt, vi hade nästan inte en enda tid
att passa, vi bara strosade, åt när vi blev hungriga, gick
till hotellet och vilade när vi blev trötta och köpte en
och annan tröja. Vi hann träffa Anna och så var vi en sväng
ut till Kjell och hans Anna, Björns vänner, som bor i Nacka.
Den enda tiden som skulle passas var ju Björns målgång
och när systrarna Svensson-Rova slår sina aphjärnor ihop
så blir det inte alltid en framgångsrik historia (det är nog jag som är den
svaga länken...). Hursomhelst så missade vi målgången
och vi hade inte gjort upp en mötesplats och B hade inte
mobilen med sig och det var typ 8000 mer människor där
än vad jag hade väntat. Men tillslut återfann vi en relativt sliten
Björn. Han var inte arg eller besviken på sin kvinna över att
jag missade hans första Lidingölopp, utan verkade nästan ha
det på känn. Hm. Och så glömde jag kameran på hotellet.
Typiskt. Han fick dock en ros (som jag köpte för hans pengae,
ty jag hade inga cash, är jag världens sämsta flickvän or what?)
Förra helgen var en "Efter Emil premiär". Natte var i stan
så vi mötte upp med Susanna, som man inte träffar så ofta
sedan hon flyttade till Polen (!) och Catrin och en Anna för ett
glas vin på O'Learys. Men det vart 2 glas. Pappan och barnet
klarade sig bra hemma och mamman hade en trevlig afton hon också.
Det var kul. Jag var inte ens bekymrad över barnet. Skönt.
Snart kommer Lilla K till stan och det ser jag fram emot
jättejättemycket. Jag önskar att hon bodde i vårat Fritzl-rum.
Jag ska prova att uppdatera bloggen varje gång jag surfar
och då med kortare inlägg. Vad tros?
Nu-badning av barn! Godnatt.
HLR
Jaha, inte ens två månader efter att jag har återupplivat
min blogg så börjar den redan förfalla. Åtminstone en
gång i veckan måste jag ge den lite hlr om den ens ska kunna
kallas för blogg. Skärpning!
Vad har då hänt sedan sist?
Vi hade körupptakt med den mest mystiska man någonsin.
Han var visst inte irländare, utan amerikan och han kunde inte
alls särskilt mycket om just körsång, utan han var typ professor
i ljud som den mänskliga kroppen kan framkalla. Ungefär. Han jobbar
med experimentell, etnisk musik, som han kallade det.
Vi har alltså ägnat helgen åt strupsång, pruttljud, stämsång
med sig själv (jag var tydligen en talang, btw) och en massa
andra mycket, mycket, mycket underliga övningar inklusive
någon slags meditation då man tömmer sina lungor på luft
och SEDAN börjar sjunga, eller låta. Det kan visst leda till trans.
Det var ju kanske inte så mycket traditionellt sjungande (förutom under
supén), utan snarare ljudande, men det var kul.
Jag var ut och sprang i afton också med H, men det börjar kännas
riktigt motigt, alltså. Jag tror att jag ska övergå till promenader
på heltid nu innan månaden är slut. Det är riktigt skönt faktiskt
att ta rejäla promenader på förmiddagen, vädret har varit perfekt,
Emil har inget emot det och Harry älskar det. Ja, så får det bli!
I övrigt åker vi till Stockholm nästa helg och det ska ju givetvis
bli kul, hänga med Anna, strosa i Gamla Stan, kanske köpa
en tröja, bo på fiiinhotell och äta gofrukost. Joråsåatt. Och
så heja på när Björn springer över mållinjen till Lidingöloppet.
Och snart, snart är huset alldeles färdigt. Min del i själva färdigställandet
ligger i att skrapa brotaket och måla detta+stolparna vita. Men
gissa om det är jobbigt att skrapa ovan huvudet?! Jo, det är det.
Jag har inte ens hunnit (läs: orkat) en tredjedel, men jag får göra
en kraftansträngning nu så att det blir gjort nån jäkla gång. Vetni,
jag blir irriterad bara av att tänka på det där jäkla taket. Äsch.
Nu går jag och lägger mig och ber en stilla bön om att kanske, kanske
är i natt natten då Emil helt plötsligt börjar sova heeela natten, utan
att vakna det minsta och istället slår upp sina blå tjaa...ska vi dra
till med klockan 8 i morrn. Inte för att han är vaken särskilt
mycket nu, men nattammandet börjar tära på morsan, även om
det bara är 1-2 ggr per natt. Huphup. Godnatt!
min blogg så börjar den redan förfalla. Åtminstone en
gång i veckan måste jag ge den lite hlr om den ens ska kunna
kallas för blogg. Skärpning!
Vad har då hänt sedan sist?
Vi hade körupptakt med den mest mystiska man någonsin.
Han var visst inte irländare, utan amerikan och han kunde inte
alls särskilt mycket om just körsång, utan han var typ professor
i ljud som den mänskliga kroppen kan framkalla. Ungefär. Han jobbar
med experimentell, etnisk musik, som han kallade det.
Vi har alltså ägnat helgen åt strupsång, pruttljud, stämsång
med sig själv (jag var tydligen en talang, btw) och en massa
andra mycket, mycket, mycket underliga övningar inklusive
någon slags meditation då man tömmer sina lungor på luft
och SEDAN börjar sjunga, eller låta. Det kan visst leda till trans.
Det var ju kanske inte så mycket traditionellt sjungande (förutom under
supén), utan snarare ljudande, men det var kul.
Jag var ut och sprang i afton också med H, men det börjar kännas
riktigt motigt, alltså. Jag tror att jag ska övergå till promenader
på heltid nu innan månaden är slut. Det är riktigt skönt faktiskt
att ta rejäla promenader på förmiddagen, vädret har varit perfekt,
Emil har inget emot det och Harry älskar det. Ja, så får det bli!
I övrigt åker vi till Stockholm nästa helg och det ska ju givetvis
bli kul, hänga med Anna, strosa i Gamla Stan, kanske köpa
en tröja, bo på fiiinhotell och äta gofrukost. Joråsåatt. Och
så heja på när Björn springer över mållinjen till Lidingöloppet.
Och snart, snart är huset alldeles färdigt. Min del i själva färdigställandet
ligger i att skrapa brotaket och måla detta+stolparna vita. Men
gissa om det är jobbigt att skrapa ovan huvudet?! Jo, det är det.
Jag har inte ens hunnit (läs: orkat) en tredjedel, men jag får göra
en kraftansträngning nu så att det blir gjort nån jäkla gång. Vetni,
jag blir irriterad bara av att tänka på det där jäkla taket. Äsch.
Nu går jag och lägger mig och ber en stilla bön om att kanske, kanske
är i natt natten då Emil helt plötsligt börjar sova heeela natten, utan
att vakna det minsta och istället slår upp sina blå tjaa...ska vi dra
till med klockan 8 i morrn. Inte för att han är vaken särskilt
mycket nu, men nattammandet börjar tära på morsan, även om
det bara är 1-2 ggr per natt. Huphup. Godnatt!
Storm
Ja, det stormar ute och det har visat sig att jag börjar
oftast mina inlägg med en liten väderleksrapport. Hm.
Hursomhelst. Viktnedgången går framåt. Minus 6 hg (=60gram=0,6kg=600mg,
visst då, Anna?) denna vecka, vilket är helt ok. Det är bara så jäkla trist, men det
är ännu tråkigare att inte kunna utnyttja hela min garderob, så
det är bara att bita ihop. Jag får motivera mig varenda gång jag ska ut
och springa. Det går oftast bra när jag väl har tagit mig ut, men innan
jag kommer dit är det en kamp! Igår gick det tillochmed riktigt bra.
Jag och Gula Faran var som Batman och Robin där i skogarna. Nästan.
Zorro och Phillippe. Trasan och Banarne. Vi tog oss framåt i hyfsat hastighet
iaf och det kändes bra.
Till helgen är det körkickoff. Det ska sjungas hela helgen mer eller mindre
med någon irländsk karl som tydligen kan en massa om körsång. Blir
nog intressant. Det skall även inmundigas supé på Skogshotellet.
Ska bli kul att ha en aktivitet att roa sig med under hösten, man tappar som greppet
om dagarna lite nu när jag mest går hemma. Det flyter som ihop. Tur att det
börjar bli mörkt på kvällarna så kan jag skilja på dag och natt iaf. Haha.
Här kommer lite bilder, det har varit lite dåligt om dem i senaste inläggen
så nu får jag kompensera. Mycket nöje.
Emil i diverse mössor, en glad skit
Vad har vi mer då? Kanske efterrätter och godsaker?
Äppelkaka Vit chokladpannacotta Rabarbersufflé
(kan endast ta åt mig äran för nr 1, pappa & Björn har gjort de andra.
Fråga: Hur går detta ihop med min viktminskningsplan? Nja, sådär, men det funkar)
Och! Lilla söta Emil har börjat få tänder i nederkäken! Det var ju alldeles nyss
han var såhär liten... (Se tidigare inlägg för en senare bild där han är iförd samma
mössa)
Nu får det vara bra! Häj!
PS. Hade visst inga bilder på tantkappa, de fanns på mobilen. Jag får
styra upp det till nästa inlägg. DS.
oftast mina inlägg med en liten väderleksrapport. Hm.
Hursomhelst. Viktnedgången går framåt. Minus 6 hg (=60gram=0,6kg=600mg,
visst då, Anna?) denna vecka, vilket är helt ok. Det är bara så jäkla trist, men det
är ännu tråkigare att inte kunna utnyttja hela min garderob, så
det är bara att bita ihop. Jag får motivera mig varenda gång jag ska ut
och springa. Det går oftast bra när jag väl har tagit mig ut, men innan
jag kommer dit är det en kamp! Igår gick det tillochmed riktigt bra.
Jag och Gula Faran var som Batman och Robin där i skogarna. Nästan.
Zorro och Phillippe. Trasan och Banarne. Vi tog oss framåt i hyfsat hastighet
iaf och det kändes bra.
Till helgen är det körkickoff. Det ska sjungas hela helgen mer eller mindre
med någon irländsk karl som tydligen kan en massa om körsång. Blir
nog intressant. Det skall även inmundigas supé på Skogshotellet.
Ska bli kul att ha en aktivitet att roa sig med under hösten, man tappar som greppet
om dagarna lite nu när jag mest går hemma. Det flyter som ihop. Tur att det
börjar bli mörkt på kvällarna så kan jag skilja på dag och natt iaf. Haha.
Här kommer lite bilder, det har varit lite dåligt om dem i senaste inläggen
så nu får jag kompensera. Mycket nöje.
Emil i diverse mössor, en glad skit
Vad har vi mer då? Kanske efterrätter och godsaker?
Äppelkaka Vit chokladpannacotta Rabarbersufflé
(kan endast ta åt mig äran för nr 1, pappa & Björn har gjort de andra.
Fråga: Hur går detta ihop med min viktminskningsplan? Nja, sådär, men det funkar)
Och! Lilla söta Emil har börjat få tänder i nederkäken! Det var ju alldeles nyss
han var såhär liten... (Se tidigare inlägg för en senare bild där han är iförd samma
mössa)
Nu får det vara bra! Häj!
PS. Hade visst inga bilder på tantkappa, de fanns på mobilen. Jag får
styra upp det till nästa inlägg. DS.
Ouhf.
Skolan börjar göra sig påmind. Universitet alltså.
Jag fick brev igår om att jag får registrera mig till våren
och idag hade jag ett missat samtal från någon av mina nya
lärare. Men än är det lääänge kvar. Jag börjar studera först
efter jul, det blir min näst sista termin. Jippi. Snart är 5 års
studier ett minne blott. Eller en examen, kanske låter bättre.
Just nu spöööregnar det ute och det blixtrade och åskade
nyss också. Harry bara stirrade på mig när jag tänkte släppa ut honom
för en snabbdrill på gården. Han måste ha trott att jag har blivit
knäpp. Idag slipper jag faktiskt springa också p g a vädret.
Var ut i måndags, så om jag vilar idag så måste jag ut på
torsdag och lördag. No excuses.
När jag fyllde år (i april) fick jag ett presentkort på en ansiktskur
av min bror på det lokala SPAt, vilket jag uttnyttjade i måndags.
Det var lite axelmassage också, allt var mycket trevligt och
avslappnande. Det bästa är att jag har ett stort presentkort
kvar som jag fick av mina in-laws som kanske får gå till en
helkroppsmassage eller nåt. Sweet. Och förra måndagen
var jag och ansade mitt hår som hade blivit som en hjälm.
Det här med måndagar är inte så tokigt nu när man inte jobbar
eller pluggar.
Det här med sygrejen började på en lagom skala med åkpåsen,
ett projekt som jag klarade galant. Men sen eskalerade det
hela under helgen när Björn jobbade, Harry var i stugan och
Emil sov. Jag tappade tid och rum (som min svärfar sa när
han testade sin nya mossrivare i somras) och bara sydde och
sydde. Det blev kuddfodral och en sovklänning åt barnet, lite
extra remmar på åkpåsen så att den inte glider runt samt en
tantkappa åt Emil. Jag sydde om en av mammas avlagda jackor
och numera ser min lilla pojke ut som en tant i miniatyr. Lite
läskigt faktiskt. Ni ska få bilder senare.
Nu får det vara färdigbloggat för nu. Adieu.
Jag fick brev igår om att jag får registrera mig till våren
och idag hade jag ett missat samtal från någon av mina nya
lärare. Men än är det lääänge kvar. Jag börjar studera först
efter jul, det blir min näst sista termin. Jippi. Snart är 5 års
studier ett minne blott. Eller en examen, kanske låter bättre.
Just nu spöööregnar det ute och det blixtrade och åskade
nyss också. Harry bara stirrade på mig när jag tänkte släppa ut honom
för en snabbdrill på gården. Han måste ha trott att jag har blivit
knäpp. Idag slipper jag faktiskt springa också p g a vädret.
Var ut i måndags, så om jag vilar idag så måste jag ut på
torsdag och lördag. No excuses.
När jag fyllde år (i april) fick jag ett presentkort på en ansiktskur
av min bror på det lokala SPAt, vilket jag uttnyttjade i måndags.
Det var lite axelmassage också, allt var mycket trevligt och
avslappnande. Det bästa är att jag har ett stort presentkort
kvar som jag fick av mina in-laws som kanske får gå till en
helkroppsmassage eller nåt. Sweet. Och förra måndagen
var jag och ansade mitt hår som hade blivit som en hjälm.
Det här med måndagar är inte så tokigt nu när man inte jobbar
eller pluggar.
Det här med sygrejen började på en lagom skala med åkpåsen,
ett projekt som jag klarade galant. Men sen eskalerade det
hela under helgen när Björn jobbade, Harry var i stugan och
Emil sov. Jag tappade tid och rum (som min svärfar sa när
han testade sin nya mossrivare i somras) och bara sydde och
sydde. Det blev kuddfodral och en sovklänning åt barnet, lite
extra remmar på åkpåsen så att den inte glider runt samt en
tantkappa åt Emil. Jag sydde om en av mammas avlagda jackor
och numera ser min lilla pojke ut som en tant i miniatyr. Lite
läskigt faktiskt. Ni ska få bilder senare.
Nu får det vara färdigbloggat för nu. Adieu.
