sofiasr

är inte vad den brukade vara. Det är bara tråk och tråk
och tråk! Jag minns när Harry var valp och vi tittade på
Greys tillsammans på onsdagskvällarna i Umeå.
Han satt i min famn och, blödig som jag är, så grät jag nästan
till varje avsnitt. Speciellt då Cristina hade fått ett
utomkvedshavandeskap och Burke bara höll om henne.
Då grät jag och Harry. Men Greys har som tappat sin charm.
Nu gråter jag till Förlossningskliniken istället. Och så
får inte Harry vara i soffan längre (svart soffa+ gul hund=
inte bra), men Emil är med och han får vara i soffan.
Harry brukar ligga på ens fötter på golvet nuförtiden. Det
är mysigt det också.

Emil är ju söt och så, men han har sovit illa på nätterna i
nästan en hel vecka nu. Det måste vara någon slags fas
han går igenom, hoppas att den är övergående. Ett tag
där verkade det faktiskt ljusna, det kändes som att det
blev längre mellan amningarna på natten och han vaknade
nästan alltid kl 7, pigg och glad. Men i natt vaknade han vid
4 och tyckte att det var en bra tid att kliva upp. Efter en
bra stunds tjorvande somnade han om men bara ytligt, så
jag fick ligga helt stilla för att inte väcka honom. Så mamman
har inte sovit särskilt mycket senaste veckan, men underligt
nog känner jag mig inte särkskilt trött-än. Men det är ju
inte ultimat direkt. Jag går runt och småsur och det är
Björn det går ut över. Stackarn. Han har valt mig själv,
men jag ska försöka vara snäll.

Jag ska nu gå och släppa ut Harry och sen schlafen, bitte!
Det har varit dåligt med bilder på senaste, men det ska
jag nog lösa inom ett par dagar.
Guten nacht.