sofiasr

Jaha, inte ens två månader efter att jag har återupplivat
min blogg så börjar den redan förfalla. Åtminstone en
gång i veckan måste jag ge den lite hlr om den ens ska kunna
kallas för blogg.  Skärpning!

Vad har då hänt sedan sist?
Vi hade körupptakt med den mest mystiska man någonsin.
Han var visst inte irländare, utan amerikan och han kunde inte
alls särskilt mycket om just körsång, utan han var typ professor
i ljud som den mänskliga kroppen kan framkalla. Ungefär. Han jobbar
med experimentell, etnisk musik, som han kallade det.
Vi har alltså ägnat helgen åt strupsång, pruttljud, stämsång
med sig själv (jag var tydligen en talang, btw) och en massa
andra mycket, mycket, mycket underliga övningar inklusive
någon slags meditation då man tömmer sina lungor på luft
och SEDAN börjar sjunga, eller låta. Det kan visst leda till trans.
Det var ju kanske inte så mycket traditionellt sjungande (förutom under
supén), utan snarare ljudande, men det var kul.

Jag var ut och sprang i afton också med H, men det börjar kännas
riktigt motigt, alltså. Jag tror att jag ska övergå till promenader
på heltid nu innan månaden är slut. Det är riktigt skönt faktiskt
att ta rejäla promenader på förmiddagen, vädret har varit perfekt,
Emil har inget emot det och Harry älskar det. Ja, så får det bli!

I övrigt åker vi till Stockholm nästa helg och det ska ju givetvis
bli kul, hänga med Anna, strosa i Gamla Stan, kanske köpa
en tröja, bo på fiiinhotell och äta gofrukost. Joråsåatt. Och
så heja på när Björn springer över mållinjen till Lidingöloppet.

Och snart, snart är huset alldeles färdigt. Min del i själva färdigställandet
ligger i att skrapa brotaket och måla detta+stolparna vita. Men
gissa om det är jobbigt att skrapa ovan huvudet?! Jo, det är det.
Jag har inte ens hunnit (läs: orkat) en tredjedel, men jag får göra
en kraftansträngning nu så att det blir gjort nån jäkla gång. Vetni,
jag blir irriterad bara av att tänka på det där jäkla taket. Äsch.

Nu går jag och lägger mig och ber en stilla bön om att kanske, kanske
är i natt natten då Emil helt plötsligt börjar sova heeela natten, utan
att vakna det minsta och istället slår upp sina blå tjaa...ska vi dra
till med klockan 8 i morrn. Inte för att han är vaken särskilt
mycket nu, men nattammandet börjar tära på morsan, även om
det bara är 1-2 ggr per natt. Huphup. Godnatt!